Då blir jag en grävling

Alla har vi nog små anekdoter som återberättats för oss av våra föräldrar av saker vi gjort eller sagt när vi var små. Det har också jag.

Jag kanske var 3-4 år (liten i alla fall) och satt på mammas pakethållare bakpå cykeln när vi såg en död grävling i diket. Stannade till och pratade lite om döden.
Vid ett senare tillfälle fick jag frågan vad jag tror händer när man dör. Och jag svarade: "Då blir jag en grävling".

Just den där lilla storyn satt i mitt huvud när jag ikväll blev skickad till sträckan söder om Kärrtorp för att ta bort något som var större än en katt. När jag närmade mig kunde jag se den fina teckningen över nosen.
Det här var mitt första "ta bort döda djur från spåret" och jag visste att jag nog skulle tycka att det var lite kämpigt. Samtidigt som det ju inte alls är logiskt....jag har varit på många olycksplatser med människor inblandade och det är inte jobbigt alls. Bara utmanande.
Men det här var tufft, känslomässigt. Bara att lyckas peta så pass på den så att jag kunde konstatera att den var död. Sen skulle den lyftas... Tung och otymplig... Lealös i kroppen, och det var rätt oundvikligt att tankarna också gick till min fina stora katt Nisse som dog för 1½ år sedan. Jag klarade inte av att lyfta honom heller.
Att stå och sörja en fin grävling är kanske lite konstigt för vissa. Men grävlingar har allt en speciell plats i mitt hjärta, som många andra djur.
Någon mer än jag som minns barnböckerna om grävlingen Polly (servisen som byttes, bytt är bytt och kommer aldrig mer igen)? Jag älskade dem som liten och de lånades ständigt på biblioteket. Måste allt se om de går att få tag på...

Men hur som helst. Trafikledningscentralen skickade assistans till platsen och han lyfte bort honom i en handvändning.

Så nu vet jag något i det nya jobbet som jag tycker är lite svårt. Fast nästa gång fixar jag det (men jag tar gärna en duva). :)

Kontaktannons:

Idag var det dags att äntligen (efter att ha skjutit upp det bra länge) rulla iväg däcken till bilverkstan för ett skifte. Oroa er inte, jag har dubbfria vinterdäck...
Det här är något som jag ogillar mer än tandläkaren. Jag avskyr att stå där som enda tjej i en lortig rörig verkstad omgiven av en massa män som pratar språk som jag inte förstår. Känner mig så malplacé...

Nåja, besöket föranledde som vanligt tankar på vad smidigt det vore om man hade en man som tog hand om den där bil-biten. Så jag fnulade ihop en liten (orealistisk?) kontaktannons. Som jag, för att förtydliga, såklart aldrig kommer publicera någon annan stans än här. :)



Så, för det första så gillar du att sköta om min bil. Men därmed inte sagt att du gillar att mecka med bilar utan snarare att du inte har något emot att köra den till verkstan/biltvätten/kolla luft och olja etc.

Du har ett jobb som du gillar och du har god ekonomi. Men...du är definitivt ingen slips-/kostymnisse. Du har dessutom full förståelse för hur mitt jobb är och dess arbets-tider.

Vi umgås då och då när vi båda känner för det.

Eftersom jag har barn får du gärna ha det också. Det underlättar om du förstår hur det är att ha barn, eftersom barnen alltid kommer först. Dessutom tvivlar jag på att jag kommer vilja börja om och skaffa fler barn i framtiden...

Du har inga fanatiska intressen. Du är inte sportdåre eller träningsfreak.

Du är heller ingen festprisse som tycker att en ledig helg inte kan spenderas utan alkohol. Utan snarare en som kanske tar en öl till maten vid midsommar och festar till det en gång om året...eller två högst.

Du kan läsa mina tankar och om jag behöver ventilera ett problem så är du bra på att lyssna och stötta....utan att komma med råd om hur jag borde lösa situationen.

Vi blandar inte våra liv med barnen nämnvärt. Du har dina traditioner med dem och dina veckor...och jag har mina. Vi umgås ju som sagt bara då och då. Inget intensivt..."jag kan inte leva utan dig tjafs".... utan mer ett vi umgås ibland när vi båda känner för att äta indiskt, se en film eller spendera en helg i sängen (hmm...borde kanske censurera för släktingar som läser eller?) .
Någon gång om året kanske vi åker utomlands på en weekendresa.

Du är inte den argumenterande typen. Om vi har olika åsikter om något så accepterar du det utan att försöka ändra på mig. Du får gärna tro att världen består av något mer än det fysiska/naturvetenskapliga/"Big bang theory" bla bla. Och ovsett om du är en typisk man i det här avseendet så låter du mig tro på det jag tror på utan att förringa det.

Varken du eller jag vill bo ihop...men någon gång i en avlägsen framtid kanske vi skaffar ett lantställe ihop dit vi kan åka på helgerna och sommaren. Var för sig eller tillsammans. Där jag kan ligga och lapa solsken i trädgårdsmöbeln eller rensa rabatter (för att jag gillar det!) och du sitter med en kopp kaffe och läser tidningen. :)

Utseendet är inte så noga... Du är hellre lite rund än trådsmal. Men det viktigaste är att du har glimten i ögat.
Men det är klart, om du ser ut så här:

eller så här:

eller så här:

Så kan du nog bara skumma igenom ovanstående krav-lista, för då är jag helt plötsligt inte lika kräsen längre. ;-)
Synd bara att Rob Lowe är gift. Brad Pitt är kanske aningens för gammal numera. Och Joshua Jackson...tja han är visserligen en 78a men...han bor ju lite väl långt härifrån. ;-)

Temperament :)

Jösses vilket humör min tös kan ha (inte har hon fått det från mig direkt).
Ikväll var det mesta fel...
Hon gjorde en avstickare mot rutinerna idag och då brukar det mesta vara fel sen...eller hon blir helt enkelt extra trött.
Idag hade hon först varit i skolan som vanligt (haft gympa bla) och sen kom mormor och hämtade henne för en sista koll av hennes ögon (historik: hon klagade över huvudvärk och vi ville utesluta dålig syn) inne i city. Undersökningen med droppar som skulle verka tog rätt mycket tid så hon och mormor hann även gå på akademibokhandeln och titta och fikade sen tillsammans. Sen kom hon hem först när middagen nästan var klar.

Nåja, det totalvägrades middag. För jag hade gjort spagetti och det hade de fått i skolan (mmm... jag är inte en sån mamma som har direkt koll på veckomatsedeln)..
Sen vid läggdags skulle hon prompt fixa håruppsättning och flippade totalt för att hon inte hittade vissa klämmor. Pontus och jag väntade tålmodigt i hans säng på att få läsa bok tillsammans...
Hon blev bara argare och argare (och alla mina förslag till lösningar ratades). Tillslut valde jag att strunta i henne och började läsa. Då började hon sula in leksaker i rummet. Men när hon skickat iväg ett skärp så ändrades tongången. Skärpet hade träffat henne på läppen och hon blödde rejält.
Så kan det gå när man är lite arg. När hon väl lugnat sig sen slocknade hon fort...
Får se om fläskläppen är kvar imorgon.

Det är inte så lätt att vara liten. :)

En topp-dag (i mängden)

Jag skriver när jag har ett behov av att skriva. Egentligen blir det i perioder inte särskilt ofta....och det är ju bra. :)
Det innebär att jag under de tysta perioderna är lycklig, glad och helt nöjd med livet!
MEN
Jag misstänker att det ändå finns de som tror att när Emma skriver ett deppigt inlägg så betyder det att hon är deppig...hela tiden. Vilket inte stämmer. T.ex varade gårdagens "dipp" i 2 timmar och innan dess var väl i höstas när min katt var sjuk. Men ändå....för att motbevisa lite så kommer jag försöka blogga lite oftare och visa upp hur även mina topp-dagar ser ut. :)

Så... här kommer då dagen:

Dagen började med lite säng-fixeri. Min madrass har jag lovat bort och efter att jag la ut sängstommen på blocket så verkar det som att jag får den såld på onsdag.
Jag vill ha en mindre säng. Längtar efter en mindre säng som inte tar upp så stor del av mitt vardagsrum. Särskilt nu när båda barnen jämt sover i sina egna sängar.
Så frågan är bara vilken dag jag ska hinna till ikea och köpa en säng? Ett ganska angenämnt bekymmer...

På jobbet var det lugnt. Trevliga människor i mässen. :)
Fick åka till högdalsdepån och hämta en transport och köra den till vällingbydepån. Sen likadant, en transport åt andra hållet (men blev avlöst i gullmars).
Åh vad underbart vackert det var i Stockholm idag! Älskar när solen skiner på husfasaderna och frosten glittrar på träden. Då känns det rätt bra att puttra fram i en transport genom stan. :)

Sen var jag hem och svidade om... Det var dags att hämta barnen för deras simskola som drog igång igen.
Min Molly är ju bara SÅÅÅ duktig. Idag fick vi titta på där inne och hon gjorde övningar som jag aldrig kunnat föreställa mig att hon skulle göra. Doppar och simmar och allt....
Sen vimsade jag lite och tog fel på vilken tid Pontus skulle börja så vi missade samlingen....vilket ledde till en lätt avig liten pojke. Men nästa gång går det bättre. Och efter simskolan var slut så var han i bassängen och simmade och gjorde allt som hans grupp gjort precis innan. :)

När vi for hem var det dimmigt....mysigt!

Överlämning av kidsen till deras pappa och lite träningssnack i hallen.
Jag har gått och blivit så himla träningsbiten. Lite lätt förvånad över mig själv. Men det är kul! Kommer säkert ett längre träningsinlägg endera dagen. ;-)

Kom hem efter att Solsidan börjat så nu hoppas jag att den ligger ute på tv4-play. Ska fixa mig lite te och smörgåsar och bara softa.

Hoppas att alla haft en härlig söndag! :)

Jag skäller på mig själv. Det hjälper. Lite.

Mitt huvud har fullt upp med att skrika arga svordomar åt mig.... Det gör sitt bästa för att få mig arg. För det är "lättare" att vara arg...

Jag hade en plan för min lördag efter att jag jobbat klart idag.
Trodde att det var en bra plan...
Hade bestämt mig för att shoppa lite, gå på bio i Sickla och sen ta med hämtmat hem.

Slutade tidigt och var hemma och bytte om vid tvåtiden.
Valde och funderade länge vilken plats jag skulle ta i biosalongen. Tillsist blev det relativt långt fram, rad 3, eftersom mitt huvud resonerade sig fram till att jag skulle slippa behöva titta på allt för många hånglande par då.
Jo just ja...skulle alltså se "Love & other drugs", en romantisk komedi.

Nå, hur som helst, shoppingen gick strålande. Hittade allt precis som jag ville ha. En ryggsäck, träningsskor och lite sockor. Var riktigt nöjd och stolt över mig själv att jag unnade mig saker som jag ville ha.
Sen vidare till bion. Den platsen jag valt visade sig vara perfekt för ändamålet. Inte ett par i sikte...alla de satt bakom mig. Istället var jag omringad av kvinnor och tjejer i olika konstellationer: tanter, mamma-döttrar och tonårskompisar. Där tyckte jag mig smälta in rätt bra och kunde fokusera helt på filmen (bortsett från att jag lyckades irritera mig en del på att tjejen brevid mig smask-tuggade på ett tuggummi som stank så där vidrigt sött...).
Filmen var bra. Mycket naket så alla män som läser kan jag rekommendera den till. ;-)
Tanterna bakom mig verkade ta lite illa upp av nakenscenerna. Tjejerna brevid till vänster och framför mig fnissade generat. Mamman och dottern på andra sidan om mig var mol tysta...
Själv satt jag mest och var faschinerat avundsjuk på Anne Hathaways gudomliga kropp. Varför fick inte jag se ut så? Riktigt vacker är hon ju...vilket jag faktiskt inte riktigt insett tidigare.
So far so good...lördagen avlöpte enligt planerna..och jag hade en topp-dag.

Men så...filmen närmade sig sitt slut. Och ni vet ju att i den här genren så slutar filmer alltid lyckligt (relativt lyckligt i alla fall)...det är därför jag gillar dem....
Men nåt som sägs i filmen har följdeffekten att dörren till skåpet.... Ni vet SKÅPET (syftar på något jag skrivit om tidigare ifall man inte hänger med)! Dörrjäveln (ursäkta ursäkta) går upp på glänt!
Filmen tar slut och jag får göra allt jag kan för att fortsätta enligt planen. Ringer och beställer mat från thaistället.
Det är ett halvt kvarter dit och jag är så nära att...hmm..."ta till lipen"...men lyckas hålla ihop ändå. När jag väl får min mat beger jag mig till min älskade bil.
Hela vägen dit (hade parkerat på andra sidan Sickla) hamrar...skriker...det svordomar i huvudet. Allt för att göra mig arg. Arg istället för ledsen.
Kör hemåt.... Inser efter ett bra tag att jag passerat Hellasgården för länge sen och inte behöver köra 50 längre.

Jag skäller på mig själv. Det hjälper. Lite.

Och jag erkänner att jag just ikväll....saknar.

Underbar dröm!

För en tid sedan så drömde jag att jag var i Italien. Det var en helt fantastik resa, så vackert och helt perfekt...
Jag underar lite vem mitt ressällskap var då det var en "romantisk touch" på det hela. ;-) Efter en lång rundresa i Italien var vi även ett par dagar i Paris.

Egentligen har jag nog alltid velat åka till Italien men jag behövde kanske bli påmind om det. Så att jag kan drömma lite på dagtid också. :)

För inte så länge sen tänkte jag tanken..."Hmm...det var länge sen jag kom ihåg vad jag drömde. Det vill jag göra." Så nu vaknar jag med drömmar i färskt minne igen.

Inatt drömde jag också en härlig dröm... Men vad det var behåller jag för mig själv. ;-)