söndag 9 juni 2013

Walk down memory lane... Nämdö.

1994 var sista sommaren på Nämdö. 
Min mormor och morfar började hyra röda stugan på Västerby på 40-talet (eller var det början av 50 kanske?). Nåja. Min mamma och hennes syskon blev kvar och vi hyrde flera av husen i Västerby.

Så nästan 50 år på Nämdö blev det. Anledningen till att vi inte kunde vara kvar kan väl sammanfattas med chockhöjda hyror. Men det har jag inte tänkt gå något vidare in på. 

Igår gjorde jag en dagsutflykt dit. Underbara härliga timmar då jag ibland bara kunde gå ett par steg i taget för att sedan stanna, minnas och le. 



På båten. Roslagen. Resan dit är en stor del för mig av själva upplevelsen. 


På promenad i sakta mak från Bunkvik.


    Lite ego? ;-)


Har svängt av vid Björkliden. Skogen doftar så himla härligt just här. Eller hela ön doftar härligt. Överallt! :) 


"Mormor Märtas Mötesplats" . Jag har inte jättemånga tydliga minnen från min mormor (som dog när jag var 6 år). Men att hon lärde mig vad M-skyltarna betydde, det minns jag. :)


 Skylten börjar bli rätt sliten. Men det kanske den var redan förr?





 Rastplatsen vid Mormor Märtas Mötesplats. :)
















Fötterna minns varenda liten sten i vägen... 


Små För-gät-mig-ej som gömmer sig i gräset. Det var på Nämdö som mamma lärde mig om olika blommor och växter när jag var liten. Jag kom säkert bara ihåg en bråkdel av vad hon lärde ut, men idag är jag jätteglad att ha den kunskapen att föra vidare till mina barn. 


När man var liten och gick från båten kändes vägen till Västerby lång. Men jag minns att när man kom ungefär hit så började det pirra. Snart framme! :) 




Jag igen!? ;-) 




 Fin liten pärlemorsfjäril. En snok ringlade fort förbi också.




Moster Ys hus. Jag minns att jag älskade att leka där inne. Det var lite extra annorlunda. Och det huset hade en lite annan doft som jag älskade. Jag minns att jag tänkte då när jag var liten...att när jag blir vuxen skulle jag vilja bo i det huset. 




Ön. Ser ni ön? Vi kallade den för det på den tiden. På den tiden så odlade Nämdös bönder fortfarande på den här ängen. Och vi fick skäll när vi hoppade i det nyslagna höet. ;-)


 Äppelträden.


I minnet saknas klätterträdet. 


Älskade röda stugan. Det var folk ute i alla husen så jag har inte velat gå så nära inpå... 


Idag bor det folk även i hönshuset. För mig är det superkonstigt eftersom jag minns hur det såg ut där inne där vi brukade leka ibland... Nästa gånga jag åker ut måste jag gå bakom och se om Oskars bod finns kvar. 




 Vita huset. Här bodde Tant Tora och Farbror Hjalmar när jag var liten. Jag minns bara Tora som gammal... Men när min mamma och hennes syskon var små drev dem ett litet lantbruk i Västerby.


Det blir mindre och mindre kvar av ladugården för varje gång jag åker hit (sist var för 3 år sedan). Redan när jag var liten så var det farligt att gå in där. Men jag önskar att jag kunde se bakåt i tiden och se Hjalmar med sina kor där inne. Och se hur mamma fick hjälpa till med de båda hästarna.


Vägen ner till sjön. Barfotafötters minnen av varma stenar och snubbelrötter...kottar och barr... 














Jag behöver bara se för att minnas hur härligt det doftade där inne. Doftminnet är fantastiskt.


En gång i tiden fanns stenbryggan här... 


Här bortanför....Sena ljumma sommarkvällar med tänd brasa. Myggor, gittarspel och stämsjungande storkusiner.  


Bryggan. Lilla bryggan där man ibland fick hjälpa mamma att klappa tvätten. 


Och så upp för backen igen. Som barn var det ungefär här som solen slog emot på nytt och man började fundera på om man skulle vända ner och ta sig ett dopp till. 


Och här står han än... 


Grålle! Världens bästa traktor. Som händiga fick slita med varje midsommar för att få liv i och som sen drog ett stort lass sjungandes för att hämta björkar och blommor. Nu var det nog många år sedan sen den drog några midsommarfirare...




Hörviks stuga. 




Den fantastiska skogen och stigen mot badviken.


Lilla badviken/Båtset. 




Badviken. Den lyckligaste platsen på jorden.


















Klippskrevor som måste ha krymt med tiden. var de inte större? Här lekte vi alla barn affär... 




När jag var liten la jag aldrig märke till saker som om det var låg- eller högvatten. Nu kunde jag direkt se att det var lågvatten. Tecken på att jag blivit gammal? ;-)


Jag letade inte efter blålera men jag är säker på att den finns kvar... 








Det underbara sjögräset. Satt länge och gosade med tårna i sjögräset och tittade på spiggen som lekte. :) 




Okej. I den här vinkeln har jag en rätt platt mage. Får se till att ligga ner. Jämt. ;-) 


Bildbevis. Jag badade faktiskt. Två gånger till och med. Lite kallt till en början men skönt! 


Och sen tillbaka åt andra hållet. Lite tunga fötter som helst hade velat stanna. 





Båten är borta från trädkojan. Men jag är säker på att träden ändå minns "Bob, Peter och Natali". 










Om man tog kvällsbåten till Nämdö brukade man (om man var tyst) kunna få se råddjur här. Nu var det lite tidigt men en katt smög omkring i gräset och jagade.... 


Vägskälet. Bunkvik höger. Sand och Solvik till vänster. 


Bunkvik. Förskräckligt skräpigt men jag tror att det skulle komma någon slags uppsamlingsbåt. 


Upp med semaforen. 


Båten kommer. 


 Dags att åka hem med Roslagen igen.


 Jag lovade ön att komma tillbaka snart igen. Det blir dock inte på Nämdödagen (27/7) för då är jag på läger med Pontus.

Jag inser att det blev en förskräcklig massa bilder. Det var alldeles för svårt att sålla och välja ut. Bakom varje vinkel finns det ju minnen. 

Det skulle vara roligt att gräva bland mammas gamla kort, scanna in och sätta ihop typ Västerby genom tiderna. Men det får bli ett projekt till en annan gång.