Mitt soundtrack

Speaks for it self....
Får mig alltid på bra humör och är den perfekta låten att börja en ny dag med. :)

Skifta fokus

Behöver verkligen skifta fokus.
Just nu handlar alla tankar om Mollys troliga epilepsi, problem i skolan och hennes ovilja att äta.
Hur i hela friden hitta något annat att fokusera på!?

Jag vet inte längre vad som är vad och hur jag ska förhålla mig till någonting... Vad är epilepsin, vad är autismen och vad är trippel Xn. Hur mycket av hennes svårigheter kanske ev går att medicineras bort helt plötsligt? Och varför i *fula ord* ska man behöva vänta så länge på att få remisser till olika ställen!?
Jag vill kunna hjälpa min fina men jag vet inte var jag ska börja.

Vi ska diskutera maten med hab. Och sen ha möten med skolan....normalt sett brukar jag ha en gedigen lista med förslag på åtgärder och lösningar men nu vet jag faktiskt inte längre.

Mest av allt vill jag trolla bort hennes ständiga huvudvärk för jag får inte ihop ekvationen med att jag ska tvinga hennes ständigt värkande huvud att lära sig, koncentrera sig mm.

Nej, det här skulle ju handla om att skifta fokus. Jag skulle kunna häva ur mig hur mycket som helst om allt det här egentligen...

I väntans tider...

Ja....i väntans tider...

Jag älskar att planera. Allt. Men, ja, lite svårt under rådande omständigheter.
De får gärna ringa typ ikväll. ;-)

Idag har jag "lånat" mina fina ungar istället. Det är smidigare att jag som har bil (och körkort) tar dem till simskolan när jag kan. Och dessutom så vill jag gärna göra det.
Imorgon ska jag följa med Mollys klass på utflykt, för att se teater (så ikväll ska det fixas matsäck). Och imorgonkväll ta Pontus till friidrotten.
Det är bra. Att spendera tid med mina barn brukar göra så att tiden snurrar på lite fortare. :)

Detaljer ;-)

Hm...det önskades visst mer detaljer. Nå, torpet heter Nyberg och ligger granne med min systers torp (250 m fågelvägen).

Idag blir det mest lite Nyberg historia. En mer utförligare historik kommer vid ett senare tillfälle, tar det lite kort nu.

Nyberg är byggt 1864 eller 1865. Eventuellt har det tidigare legat en annan stuga på ungefär samma plats men det är något som jag på något sätt får forska vidare i.
Anledningen till att jag tror det är för att familjen som flyttade in i det nybygda Nyberg precis innan bodde något som kallas: Snarans stuga (min systers torp på andra sidan åkern/ängen/tistelhavet heter ju Snaran). Denna "Snarans stuga" försvinner samtidigt från husförhörsböckerna och det får mig att tro att den rivits. Exakt var den låg har jag förstås ingen aning om. Men i närheten av Snaran och den kan ju ha legat på samma plats som nuvarande Nyberg.
Får leta reda på någon hembygdsforskare i Tjällmo vid tillfälle. Jag har ju mer forskat om personer än om platser tidigare.

Hur som helst...

Fadern i huset, Anders Magnus Jonsson, står som ägare och dräng till backstugan Nyberg. "Backstuga" innebar att han bara ägde huset som stod på ofri grund. Alltså han ägde inte marken utan arrenderade den. Om han hade eget bruk eller inte eller om han tjänade i Karstorp (som Nyberg tillhörde) är lite svårt att sia om...kanske t.o.m. både och.
Han och hans fru får 2 barn som så småningom flyttar hemifrån.
1891 dör hans fru och 1898 flyttar Anders Magnus från Nyberg.

Sen kom nästa familj...
Arbetaren Karl Johan Johansson med fru och 2 barn. Han tjänade innan dess som statardräng hos en rättare (=arbetsledare på gård) och fick troligen lära upp sig till rättare på det sättet. 1900 står han nämligen som rättare själv.
Rättaren och hans fru får under åren 10 barn som växer upp på Nyberg. Under perioden 1904-1914 bor även hustruns bror inneboende hos dem.
1941 är det sista året som går att få fram i husförhörslängderna (pga 70-årig sekretess).Då bor bara förre rättaren med hustru och 2 vuxna ogifta barn kvar hemma.

Vad hände med Nyberg efter 1941? Hur länge bodde familjen kvar och hur länge har det stått tomt?

En tanke slog mig häromdan att det fanns en möjlighet att någon av barnen faktiskt kunde vara vid liv fortfarande.
Eniro gav inget napp men det gjorde birtday.se.
Den ogifta dottern, som fortfarande bodde hemma 1941, bor idag i Tjällmo på ett äldreboende. Hon fyller 100 år om 77 dagar. Henne bara måste jag träffa och hoppas att hon är klar och kan berätta mer!

Mag-pirr...

Min mamma kom på den briljanta idén att skicka ett sms till den icke-svarande markägaren.

Varför kom inte jag på det själv? ;-)

Jag skickade iväg en trevare (har tidigare i aug påtalat mitt intresse för hennes man):

"Hej. Jag har fått det här tfn-nr för att komma i kontakt med XX. Jag är intresserad av torpet Nyberg. Med vänlig hälsning / Emma Karlsson"

Och till min stora förvåning (och därav magpirret) så fick jag en halvtimme senare svar!!

"Ok återkommer. XX"

Jahapp. så nu får jag vänta. Igen! 

Fördelen förut med att jag ringde henne var att jag kunde försöka nå henne när jag hade det lugnt omkring mig, typ hemma i lugn och ro. Nu finns det en risk att hon kommer ringa mig när jag är på jobbe eller med bråkiga barn i bakgrunden och när jag helt enkelt är mindre förberedd.

Men det kanske är bra. Mindre förberedd = mindre nervös?

Imorse låg jag i sängen och gjorde en liten önskellista. Kunde verkligen inte låta bli längre. Hade innan gjort flera stycken mentalt. Den blev rätt lång. Nu i höst behövs bara lite saker men till våren desto mer. Allt i väldigt olika prisklasser: från bensindriven grästrimmer till arbetshandskar. Men mycket går säkert att hitta begagnat med lite envishet.

Har mailat iväg en massa länkar med avtalsmallar till jobbmailen så jag har något att pyssla med ikväll. Så inga strul och dumheter på banan, tack. ;-)  

romantik realist....

Nej, just nu kanske jag inte är förståndig....
Jag är romantik realist med en lätt naiv touch. ;-)

Försöker intala mig själv att den frånvarande markägaren svarar i sin telefon när det är bäst läge. :)

Torp-dröm

Jag har en dröm. Har haft den i flera år men den har bara blivit mer och mer specifik.
I somras kulminerade det med att jag blev kär i ett relativt välbevarat gammal torp som stått öde i flera år.

Och det var ungefär då som jag insåg att den drömmen faktiskt också kunde bli verklighet. Innan har jag suttit på hemnet och tittat och insett att jag inte alls har råd med olika ställen.
Men det här...
Banken jublade inte direkt åt förslaget. Men det var egentligen ganska väntat, jag hade redan mentalt ställt in mig på att bara köpa själva huset (husen) men arrendera marken och då slipper jag helt blanda in banken just nu. Arrendet vill jag ha på lååång tid (50 år) och senare i livet så småningom köpa marken, avstyckning, lagfart och allt sånt där.
Nu blir det på sätt och vis enklare.

Så idag har jag fixat med köpekontrakt (avtal om överlåtelse av byggnad på ofri grund), arrendeavtal och servitut (för vägen).
Pust! Det är ju inte utan att man blir lite matt av allt juridiskt snack, så jag varvar det med byggnadsvård, bakugnsrenovering och fotogenlampor. ;-)

Borde inte skriva för mycket. Jag har redan närt den här drömmen och hunnit planera och tänka en hel del sedan jag först kom på tanken.
Men ikväll ska jag ringa ägaren (vi talade med hennes man i somras) och hoppas på positivt svar.

....så nu har jag ringt på det fasta nummer som eniro uppgav. Men den tanten som svarade sa att hon kunde nås på ett mobilnr som jag fick. Försökte ringa även på det men där svarade ingen och det gick inte heller vidare till något mobilsvar.
Så fortsättning följer... Kanske har bättre lycka att få svar på dagtid imorgon.

Uppdatering

Så igår var vi alltså på neurologpediatriska mottagningen på Astrid Lindgren. Vi känner oss hemma på sjukhuset sedan länge och nu har vi varit på våning 2 också. :)

Vi fick träffa en väldans trevlig och vettig läkare. Jag faschineras över hur de med hjälp av bara lite tid och väldigt precisa frågor kan få fram hela Mollys anamnes, som ju vid det här laget är rätt omfattande. Men så är ju alltid jag förberedd till tänderna inför nya möten och det underlättar nog också...
Läkaren, hon, var skåning och det var väl möjligen det enda negativa eftersom Molly har svårt att förstå dialekter. Jag fick upprepa och sufflera hela tiden (hennes andra läkare på endokrinmottagningen på A.L. har en östeuropeisk brytning så det brukar vara samma sak där).
Förutom att prata igenom allt så klämde, tittade och kände hon lite på Molly också. Det bestämdes att nästa steg är en ny ögonundersökning (där man bl.a. mäter trycket i ögonbottnarna) och ett sömn-Eeg. Det var rätt väntat.
Vi fick även utskrivet en migränmedicin, Naproxen, som vi ska se om den har någon effekt (när paracetamol och ibumetin inte hittils har hjälpt).
Så nu är det bara att hoppas att inte remisserna tar allt för lång tid. Hon har redan behövt gå runt med huvudvärk i flera år (som vi ursäktat med stress och press i skolan), vi har aldrig tidigare förrän nu förstått precis hur mycket huvudvärk hon egentligen har (konstant som varierar i intensitet).
Hon själv är så van vid den att hon inte klagar längre.

Påväg hem från sjukhuset somnade Molly i bilen, vilket aldrig brukar hända längre... Så när vi kom hem tempade jag henne. Lite feber, runt 38, och halsont. Molly brukar sällan ha hög feber, så mer än så blir det nog inte.
Idag stannade hon och jag hemma. Har "tvingat" henne att läsa lite och räkna lite. Det spelar ingen roll att fröken säger att hon bara ska göra sånt om hon själv vill. Hon missar ju ett par dagar i skolan och hon har inte råd att inte försöka hänga med (på sin nivå).

Ikväll är det simskola som mormor ska ta dem till. Får se om Molly hänger på dit eller inte. Samtidigt är det föräldramöte i skolan. Både 2A och 3A samtidigt förstås. Pelle tar det ena och jag det andra. Sen skulle P iväg på scoutmöte mitt i allt också.
Vissa dagar skulle man vilja kunna klona sig. :)

Blir galen...

Åh att jag aldrig blir klok på om jag är FÖR hård och konsekvent eller inte tillräckligt hård och konsekvent mot sonen... Dottern som ändå har sina utmanande sidor är enkel att handskas med i jämförelse. Ju mer provocerande, bråkig och sur han är desto hårdare drar jag mina gränser, när ska han lära sig det?
Han får mycket mer som han vill om han inte bråkar och konstrar med mig.

Kampen om vem som bestämmer. Suck!