söndag 29 december 2013

Minnet av en dröm

Förra natten vaknade jag av en mardröm....och trots att jag både lyssnade på musik och läste så lyckades jag inte somna om.
Drömmen har suttit kvar i kroppen hela dagen och nu vågar jag inte ens försöka sova. Och ändå var drömmen inte jätteläskig, jag har drömt mycket värre.
Kanske blev den så jobbig för att det är en ny dröm. Jag är van  vid ormar och vilsedrömmar...men inte alls att mitt hem hotas av brand. Behöver inte alls tänka särskilt djupt för att komma på vad drömmen står för.  Men det gör också att jag är övertygad om att den är återkommande....

tisdag 17 december 2013

Kära tomten

Kära tomten

Jag som är vuxen tror också. Jag tror att allt är möjligt.

Så jag önskar mig:
  • -          Att Molly får gå på en skola där hon mår bra och lyckas.
  • -          Och att hon får skoltaxi dit som fungerar bra.
  • -          Att kommunen låter henne gå på annan skola i annan kommun och få skoltaxi utan att bråka.
  • -          Mer energi, att min ork ska komma tillbaka.
  • -          En hund som passar in i mitt liv och med min familj.
  • -          Natur. En plats med natur som är min.
  • -          Att jag slutar oroa mig för ekonomin för den ordnar sig alltid.
  • -          Att Molly får medicin mot epilepsin som hjälper utan biverkningar.
  • -          Arbetstider på jobbet som passar mig.
  • -          Att jag lär mig att stänga av huvudet och tänka på ingenting.
  • -          Att jag somnar utan svårigheter när det är läggdags.



Observera att jag faktiskt inte önskar mig någon partner. Jag önskar mig heller inte fritid/egentid från mina barn. Jag önskar mig inte mer socialt umgänge eller tid att syssla med egna fritidssysselsättningar. För det är inget jag behöver. Det är inget jag saknar…inget som jag VILL ha. 
För mig går inte livet ut på tvåsamhet. Det går ut på att jag ska trivas med livet. Och det gör jag... Även om det är lite stressigt i huvudet just nu. ;-)

lördag 14 december 2013

Sjukskriven

Jo, så var det ju.
Egentligen orkar jag inte skriva om läkarbesöket men jag förstår fortfarande inte varför han sjukskrev mig till den 25/12 och gav mig diagnosen Anpassningsstörning F43.2.

Mer om den kan man läsa här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anpassningsst%C3%B6rning
http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/anpassningsstorning
http://www.inter-nos.se/viewNavMenu.do?menuID=44

För mig var det rätt solklart att jag hörde hemma här:
Utmattningssyndrom F43.8 F43.9P
http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/utmattningssyndrom
http://www.inter-nos.se/viewNavMenu.do?menuID=45
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Utmattningssyndrom/

Jag vet att jag inte kommer att fixa att arbeta den 26/12 när jag vissa dagar inte klarar av mer än minsta lilla. Jag har inte psyket just nu för att klara av en ringande telefon samtidigt som förare anropar på radion samtidigt som man har fyra rapporter att skriva. Och sen kanske ett stopp på det...
Nej jag förstår inte riktigt hur den här läkaren resonerade....och så blir jag lite ledsen för jag ORKAR inte. Jag orkar inte bråka om sånt här....om sånt här OCKSÅ. Jag har annat att kämpa mot och kämpa för och så otroligt lite ork som inte längre räcker till någonting.

torsdag 12 december 2013

"Du skulle ju inte vara hemma!?"

Idag kom Molly hem själv från skolan (eftersom P skulle vara med i luciatåget lite senare).
Jag öppnade ytterdörren för henne när hon kom hem.

M: (arg) Du skulle ju inte vara hemma!?
Jag: Jo gumman, jag sa ju det. Jag sa att jag finns hemma när du kommer hem.
M: (inte riktigt nöjd) Men ska inte jag se på Pontus sen?
Jag: Jo vi ska ju gå till skolan tillsammans när jag har packat fikat.

Efter en liten stund försvinner hon in på sitt rum. Idag har varit en bra dag i skolan. Det är synnerligen ovanligt. Hon sätter sig annars i vanliga fall utslagen och emotionellt slut framför tvn när hon kommer hem.
Nu kvittrar hon och leker så som hon annars bara brukar göra på helgmorgonar. Härligt, sånt gör mammahjärtat glad. :)

(Vet att vissa hävdar att barn med autismproblematik inte kan leka. Det stämmer inte direkt här. Själv kan hon leka hur bra som helst, men att samspela i lek med andra går inget vidare.)

Jag har å andra sidan bara lyckats duscha och klä på mig....på 5 timmar. Nu ska jag i alla fall packa ihop lite fika att ta med till lussefirande i skolan.

onsdag 11 december 2013

Hur är det?

Det ligger en hel del i det där...att när man först inser att man har nått den där punket av utmatningsstress/utbrändhet och accepterat det...så mår man först mycket sämre.

Jag skulle vilja skriva mycket men känner mig mer eller mindre korkad. För jag tappar ord och tankar bara jag flyttar mitt fokus ett par millimeter. Jag har listor på allt på allt. Saker som ska göras, saker som ska sägas, saker som ska handlas...

När jag vaknar på morgonen känns hela kroppen som bly. Nej, det är inte vanlig trötthet för att jag sovit för lite. Det är en blytyngd i armar och hela kroppen som gör att det tar mig lång tid att ens ta mig ur sängen.....och då har huvudet alls inte vaknat.
Då ska jag vara pedagogisk och väcka mina fina med alla rutiner som vi har här hemma för att morgnarna ska flyta.

Det går knappt. Det blir mycket mer konflikter mellan M och P. För mitt huvud hinner inte genskjuta konflikterna i förväg som jag brukar.

Idag blev dagen lite bättre. Gick och la mig och sov 8-10 efter att barnen gått till skolan. Sånt käns som ett slöseri med tid men när jag vaknade så var jag vaken. Visst, fortfarande med samma energilöshet men ändå utan samma blytyngd i kroppen.

Så idag har jag lyckats med vad jag förutsatt mig.
Jag har diskat, bakat saffransbiscotti och gått till affären.

När jag kom hem igen insåg jag att jag glömt att hämta Pontus gympaskor från bilen i garaget. Orken gick ur totalt. Hur ska jag klara av att hämta dem? Han får ha gympa barfota imorgon....
Som tur var så fick jag veta att gympan imorgon var inställd.

Resten av min dag ser ut som följer:
Baka lussebullar med barnen.
Diska om orken finns?
Göra läxan med Molly.
Laga mat och äta den förstås.
Se på julkalendern
Pontus ska duscha
Natta Molly
Läsa högt för Pontus

Det här är ett minimum. Det är ganska många timmar 14-läggdags, men jag behöver mycket pauser. Jag försöker skala bort allt. Tvättberget växer... Men det är vad jag klarar.Sen när jag själv lägger huvudet på kudden så sätter hjärnan igång. Och det brukar ta ett par timmar för mig att lyckas somna...Ond cirkel. Måste bli bättre på att tänka på ingenting.

Nu kom Molly hem. Med "gnäll" i rösten som gör att jag måste ta ett djupt andetag. Hennes skor är leriga. En sak till att skriva på listan.

tisdag 10 december 2013

Skolupdate

Tänkte jag skulle rapportera lite efter måndagens möte med skolan.
Känner mig för en gångs skulle inte som en urvriden disktrasa (annat än att jag ju fortfarande har noll energi) men pappersnäsdukarna som jag hade med slapp jag använda.

Biträdande rektorn berättade att de beslutat att starta en liten undervisningsgrupp och att dra igång den redan i februari (åk 3-4). Det beslutet hade tagits i fredags så vår stackars lärare fick också höra det (lätt överrumplad) på mötet. Den kommer bestå av 5 elever som alla är lugna och behöver en lugnare miljö och annan inlärningstakt. Så långt låter det ju rätt okej.
Nu i vår ska gruppen ha första lektionen 8.10-9.30 i den lilla gruppen sen ska de följa sin ordinarie klass. Och på eftermiddagen ska de eventuellt ha ett pass tillsammans med någon från fritids. Den första timmen ska has av en med lärarkompetens som tydligen redan finns på skolan (vem?). Denna lärare måste samarbeta och kommunicera med den vanliga klassläraren. Det är väl här jag tycker det känns rörigt. De går i denna gruppen för att de behöver få lära i en annan takt, men hälften av lektionerna ska de ha i sin vanliga klass och de kommer då komma tillbaka och upptäcka att de missat en massa olika saker som de andra gjort på förmiddagarna som dessa barn kommit efter. Det handlar ju om att de i den lilla gruppen ska få jobba mer individuellt med sina styrkor. Om de lär sig bättre om gångertabeller genom att räkna ben på djur så ska de få lära så....men det funkar ju inte om de sen kommer tillbaka till klassen och har missat sånt som de behöver förstå för att hänga med på nästa lektion.
Nej det känns lite rörigt.
Och det eventuella passet på eftermiddagen skulle de ha med någon som redan finns på fritids. Vem? M har inte förtroende för någon av de som jobbar på fritids. Det finns en anledning att hon så gott som aldrig vill vara kvar på fritids efter skolan.

Så det var deras lösning för våren. Vi pratade en hel del om hur jobbiga rasterna och idrotten är för M men där kommer hon inte få något extra stöd. Detta trots att både vi och läraren förklarar att det måendet tar hon sen med sig in i klassrummet och påverkar hur hon lär sig på nästa lektion.
Fick höra vad hennes idrottslärare bla skrivit till utvecklingssamtalet:

"Molly gråter varje gymnastik lektion, vilket har med hennes diagnos att göra. Det finns inget hennes kompisar eller jag kan göra för att hon inte ska gråta. Jag pratar med henne över vad hon tycker jobbigt när hon har gråtit klart är hon med igen. Hon behöver träna på att komma över de jobbiga sakerna och fortsätta även om det känns jobbigt. Molly behöver träna på orientering och koordinationen."

Hennes lärare berättar att hon sitter väldigt mycket på en bänk på idrotten och att hon aldrig är med hela lektioner. Happ! Jag försökte förklara att M inte kan "träna att komma över de jobbiga sakerna" själv utan att hon behöver vuxenstöd men det fick inget gehör.

Istället pratade de om att ordna så att kulgympan skulle starta igång igen (en gympa i mindre grupp för de med extra behov av grovmotorisk träning som M gillat förr men som de inte haft den här terminen). Fint så....men när både vi och hennes lärare försökte få svar på vad hon skulle göra när de andra barnen i klassen hade idrott fick vi inget svar. Det är ingen lösning att hon sitter på en bänk och gråter 2 gånger i veckan.

Men som sagt....på rasterna kommer hon inte få något stöd alls.

Och vad det gäller lunchen (som jag tor alla elever upplever som jobbig) så önskade jag att de skulle få äta i eget rum i den lilla gruppen. Bit.rektor skulle titta på om det gick att lösa.

Så det var planeringen till våren. Till hösten är det tänkt att de ska ha en egen lärare på heltid i den lilla gruppen och att de som klarar att vara integrerade i sin vanliga klass ska vara det utefter förmåga. Men självklart kommer de ha idrott, musik, bild och slöjd i sin vanliga stora klass. Utan extra vuxenstöd.

Beslutet att starta den här gruppen har fattats av rektorn men de behöver få det godkänt av min "favorit" på kommunen. Antar att det handlar om att de behöver få mer pengar för att driva den här gruppen än vad barnen har i tilläggsbelopp idag.

Jag fick förresten svar på Ms tilläggsbelopp. 93000 :-/termin får hon. Enligt dem det största tilläggsbeloppet som barn får i Nacka kommun. Tycker att det borde räcka till en hel del. Visst inte en hel lärarlön, men om de är 5 barn i gruppen borde väl även de andra rimligen ha tilläggsbelopp?

Så mötet med kommunen skulle de ha i mitten av januari. Då skulle de även ta upp att vi vill flytta M till en annan skola och stötta oss i det. För som biträdande rektorn sa att även om M går någon annanstans så kommer de ändå behöva den här lilla gruppen.
Får hoppas att skolan lyckas trycka till kommunen ordentligt. Även habiliteringen skulle ha möte med henne 10/1 och försöka påverka angående M.

Nytt möte i slutet av januari eftersom jag hävdade att inte inte gick att formulera ett åtgärdsprogram efter det vi pratat om på dagens möte. Man kan inte ha ett åtgärdsprogram med en massa eventuella- och kanske-lösningar.

På hundmässan <3

måndag 9 december 2013

Kämpar på

I eftermiddag nytt möte med skolan. Det är nu det avgörs om dottern får något extra stöd efter jul.
Kommer de vägra blir det ett krig uppåt. Ett krig med rektorn och högre uppsatta i kommunen. Och det passar ju bra att bjuda in media till en liten svängom.

Den här veckan har SR en hel serie med program med fokus på att skolan inte ger barnen det stöd de behöver.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5727574

#kaosklass

fredag 6 december 2013

Batterierna slut

Batterierna är på upphällningen. Har så varit rätt länge.
Var på möte på hab idag med vår kurator (som vi har som samtalskontakt efter att vår psykolog slutade) hon är verkligen superbra och väldigt trygg.
Jag hade det på känn redan innan att jag inte skulle klara att ha "masken på" och hon fick mig att lova att jag skulle boka läkartid för återhämtning.
Utbränd. Har aldrig gillat ordet riktigt men jag fattar ju att jag är på god väg dit. Efter ett sånt här möte är jag så slut på energi att jag knappt orkar lyfta armarna. Och det är mycket såna här olika möten just nu.
Och på jobbet tar orken oftast slut innan halva dan har gått...
Men ja...ett par dagar till får jag försöka orka. Fick tid den 20e. Om jag inte orkar försöka ringa någon morgon och få återbudstid tidigare. Får se....det tar sån enorm kraft att ens klara av att ringa en gång.

måndag 2 december 2013

"Fortsätta simma, fortsätt simma" (Doris i Hitta Nemo)

Ibland lägger man saker åt sidan. Det är för svårt att fokusera på allting samtidigt.

Jobbet blir lidande. Så.... Då var det skrivet. Får hoppas att mina läsare inte är såna att de tipsar chefen. För jo jag gör mitt allra bästa men mitt bästa nu är inte alls lika bra som det var i somras. Men jag kämpar. Tro inget annat.
De senaste månaderna har varit tuffa och jag ser inte direkt något slut på det heller...

Har fått lägga den eventuella epilepsin åt sidan. Där handlar det bara om väntan på att få komma på undersökningar och det finns inget alls som jag kan göra.
Det innebär att jag igen får pusha M när hon klagar över sin huvudvärk att fortsätta kämpa på. "Du måste till skolan. Det blir säkert bättre snart." Och igen känner jag mig som en stor skurk som inte tar min dotters upplevelse och smärta på allvar men hur gör man då?
Hon får inte mindre huvudvärk av att stanna hemma från skolan. Det enda det leder till är att hon tappar ännu mer i skolan och att hon ännu mindre vill gå dit. Och summan av det hela kommer bli att M blir hemmasittare.
Men det är bara  3 veckor till jullovet. Jag längtar. Försöker få ledigt ett par dagar till från jobbet så jag får en ordentligt sammanhängande ledighet. Jag behöver det.

Samtidigt rullar allt annat på.

Nytt möte med skolan nästa måndag. Jag hoppas de har lite besked till oss då. Besked om M får en egen resurs nästa termin. Vad gör vi om de säger nej? Hon kommer aldrig klara våren som det ser ut nu. Vet att nästa steg är att gå högre upp i kommunen. Och att om det krävs ta hjälp av media.

Och kommer skolan starta upp en liten undervisningsgrupp nästa höst? Det får vi inte besked om förrän jan-feb. Vi kan inte vänta utan besöker skolor så mycket vi orkar. Vi var till en i förra veckan. Ska till två andra på onsdag.
Vi söker annat trots att vi inte har kommunens stöd. Vi hoppas på att det kan gåvägen, ändå....på något sätt.

Habiliteringen hjälpte oss jättebra med matsituationen. Dietisten var kanske inte lika bra. Återbesök och uppföljning i januari.

Hos logopeden går det också framåt. Hon jobbar nu med att öva på olika känslouttryck och att tolka dessa - superbra (M tror väldigt ofta att människor är arga när de tex är trötta eller inte ler). Vi hoppas att de ska sätta igång en ny dyslexiutredning nu efter årsskiftet så att den hinner bli klar innan de nationella proven drar igång i mars.....och för att det är bättre för oss att få veta definitivt om hon även har dyslexi när vi söker till andra skolor.

Ja...lite av allt det som är....just nu.
Det finns mera. Schemat är vissa dagar fullknökat. Men det finns dagar med tomrum också men kanske inte riktigt tillräckligt. Äh, nu ska jag snart sluta gnälla.Tur att vissa aktiviteter iaf har juluppehåll. Men så finns det ju en hel del annat att fixa till julen.