Och med den annalkande vardagen så ökar den inre pressen och stressen. Att läsa sig till utmattning, tills hjärnan för en liten stund stängt av så pass att den kan somna, går inte längre. SOV! Sov sa jag...
Mina fina och jag. Alla i samma rum. Det som funkar bäst just nu. Då är det lätt att känna tacksamheten för det jag har. Allt finns här, här i vårt rum.
Försöker att inte tänka att imorgon är sista dagen på jullovet. Försöker att inte oroa mig för hur jag ska ta mig upp på morgonen och få barnen till skolan. Hur jag ska ta mig till läkaren på onsdag och rehabsamtal med jobbet på torsdag.
Tänk inte på det. Stanna i nuet, hos mina fina. Sov...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar