På många sätt.
Det går framåt. :) Framför allt så mår jag bättre. Det är så skönt att känna igen sig själv igen, att gå till ica och faktiskt komma ihåg vad man ska handla....och dessutom inte bli helt utmattad på kuppen.
Så det går åt rätt håll.
Nästa vecka ska jag börja jobba igen, 25%. Jag är inte dummare än att jag trappar upp det försiktigt och långsamt.
Idag har jag varit på språng 10-14 (möten på jobbet och läkarbesök) och nu när jag kom hem har jag energi kvar. Det känns helt fantastiskt! Jag var så rädd att jag skulle må dåligt mycket längre tid. Sen om det är tabletterna som haft viss effekt eller vad som påverkat, spelar ingen direkt roll.
Helleborusskolan har hört av sig och ska besöka Mollys klass den 20/2. Bara vetskapen om att det händer saker och att processen går framåt gör att det känns lättare.
Det som kanske inte är helt bra att nattsömnen. Vissa kvällar har jag svårt att somna. Andra kvällar går det bra att somna. Sen sover jag antingen dåligt (lätt) eller supertungt. Och när morgonen kommer så är det såååå svårt att vakna och komma upp, och det oavsett om jag sovit 7 eller 10 timmar. Men det blir säkert bra så småningom.
Ekonomin är inte heller så tjohejsan. Fattar inte riktigt hur jag ska få den här månaden att gå ihop men det löser sig väl på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar