Jag skäller på mig själv. Det hjälper. Lite.

Mitt huvud har fullt upp med att skrika arga svordomar åt mig.... Det gör sitt bästa för att få mig arg. För det är "lättare" att vara arg...

Jag hade en plan för min lördag efter att jag jobbat klart idag.
Trodde att det var en bra plan...
Hade bestämt mig för att shoppa lite, gå på bio i Sickla och sen ta med hämtmat hem.

Slutade tidigt och var hemma och bytte om vid tvåtiden.
Valde och funderade länge vilken plats jag skulle ta i biosalongen. Tillsist blev det relativt långt fram, rad 3, eftersom mitt huvud resonerade sig fram till att jag skulle slippa behöva titta på allt för många hånglande par då.
Jo just ja...skulle alltså se "Love & other drugs", en romantisk komedi.

Nå, hur som helst, shoppingen gick strålande. Hittade allt precis som jag ville ha. En ryggsäck, träningsskor och lite sockor. Var riktigt nöjd och stolt över mig själv att jag unnade mig saker som jag ville ha.
Sen vidare till bion. Den platsen jag valt visade sig vara perfekt för ändamålet. Inte ett par i sikte...alla de satt bakom mig. Istället var jag omringad av kvinnor och tjejer i olika konstellationer: tanter, mamma-döttrar och tonårskompisar. Där tyckte jag mig smälta in rätt bra och kunde fokusera helt på filmen (bortsett från att jag lyckades irritera mig en del på att tjejen brevid mig smask-tuggade på ett tuggummi som stank så där vidrigt sött...).
Filmen var bra. Mycket naket så alla män som läser kan jag rekommendera den till. ;-)
Tanterna bakom mig verkade ta lite illa upp av nakenscenerna. Tjejerna brevid till vänster och framför mig fnissade generat. Mamman och dottern på andra sidan om mig var mol tysta...
Själv satt jag mest och var faschinerat avundsjuk på Anne Hathaways gudomliga kropp. Varför fick inte jag se ut så? Riktigt vacker är hon ju...vilket jag faktiskt inte riktigt insett tidigare.
So far so good...lördagen avlöpte enligt planerna..och jag hade en topp-dag.

Men så...filmen närmade sig sitt slut. Och ni vet ju att i den här genren så slutar filmer alltid lyckligt (relativt lyckligt i alla fall)...det är därför jag gillar dem....
Men nåt som sägs i filmen har följdeffekten att dörren till skåpet.... Ni vet SKÅPET (syftar på något jag skrivit om tidigare ifall man inte hänger med)! Dörrjäveln (ursäkta ursäkta) går upp på glänt!
Filmen tar slut och jag får göra allt jag kan för att fortsätta enligt planen. Ringer och beställer mat från thaistället.
Det är ett halvt kvarter dit och jag är så nära att...hmm..."ta till lipen"...men lyckas hålla ihop ändå. När jag väl får min mat beger jag mig till min älskade bil.
Hela vägen dit (hade parkerat på andra sidan Sickla) hamrar...skriker...det svordomar i huvudet. Allt för att göra mig arg. Arg istället för ledsen.
Kör hemåt.... Inser efter ett bra tag att jag passerat Hellasgården för länge sen och inte behöver köra 50 längre.

Jag skäller på mig själv. Det hjälper. Lite.

Och jag erkänner att jag just ikväll....saknar.