Fredagsmys?

Förr hade jag lätt kunnat påstå att fredagar var en favoritdag. Så är det nog inte riktigt längre....
Har en väldigt kluven relation till fredagar, eller bytesdagen. Dessa dagar har alltid varit jobbiga till viss del eftersom det kräver en omställning av barnen att gå från pappas rutiner till mammas rutiner. Men det som är nu den här hösten går inte att jämföra med hur det har varit.
Man kan väl sammanfatta det med att våra fredagar spårar ur totalt innan vi ens hunnit halvvägs hem från skolan. Det är en dotter som ALDRIG har någon att leka med och som inte har någon kompisar alls osv  osv (allt som hon lagrat inom sig under veckan bubbblar upp) och när jag sedan pedagogisk och lugn som en filbunke försöker besvara och hantera alla dessa upprörda känslor så får hon utbrott och skriker att hon hatar sin mamma och att hon önskar att hon fick bo någon annanstans.
Pontus är samtidigt sur han också. Sur och arg för att han inte får lika mycket uppmärksamhet.
Och ungefär där tar mitt tålamod slut.
Det här är den dagen som är första dagen på min och barnens vecka tillsammans. Ni vet....handla middag tillsammans, se på film och äta fredagsmys...
Jag blir lika besviken varje gång det blir så här.
Skrev ett väldigt likt inlägg förra fredagen som blev raderat innan jag publicerade det. Kanske lika så bra.
Allt slutar med att jag antingen blir störtarg tillbaka eller störtledsen.
Och efter är jag som en disktrasa och undrar hur det kunde bli så här...igen? Varför kan jag inte ha ännu mer tålamod?

För den här gången har lugnet lagt sig. Molly har sysselsatt sig själv med film och lek på sitt rum och Pontus och jag har varit till affären.
Jag överlevde visst den här fredagseftermiddagen också. Men de tar otroligt mycket på krafterna.