Jag vet ju att jag måste gå upp en haltimme innan. Klä på mig, ordna frukost och packa väskor och väcka Molly minst 15 minuter före Pontus.
Idag ringde min klocka 7 (de ska gå hemifrån 7.45). Hur tänkte jag när jag ställde det larmet egentligen?
Jo att jag har haft tre überlånga dagar och att jag längtade efter att få sova. Hade dessutom svårt att komma i säng på kvällen då vi varit iväg på ett öppet hus på en skola som vi skulle vilja ha Molly i. Och barnen sov ju redan (tack mormor!) så då hade jag inte alls lust att bara gå och lägga mig som jag ju borde.
Nåväl. Jag tar mig upp. Märker att Pontus brevid mig också håller på att vakna.
In till Molly. Tända en "snäll" lampa som inte lyser för mycket. Välja ut kläder som jag tror att hon gillar och med en glad och mjuk stämma väcka Mollan. Stress får inte märkas utåt, då låser hon sig totalt.
Hon börjar direkt klaga över ont i halsen och ont i huvudet. Om jag skulle låta henne vara hemma varje gång hon klagade på sånt skulle jag ha en hemmasittare.
Bara att med en lagom bestämd röst säga att hon måste till skolan, ta på dig kläder så gör jag iordning frukost.
Krockar med Pontus i hallen som får kläder han med. Tar fram frukosten och packar barnens skolväskor.
Klockan är 7.15 och M ligger under täcket och har inga kläder på sig. Pontus är redan i köket och lägger beslag på ett par pannkakor som blivit över från frukosten dagen innan med mormor. 5 stycken pannkakor finns kvar. Du får bara ta hälften, säger jag. Molly vill säkert också ha. Han grumsar och förhandlar att då vill han minnsan ha 3. Jag är glad att Molly inte hör diskussionen för då hade jag haft ett utbrott på halsen. Går med på att han får ta 3 och fortsätter lirka med Molly.
Jag inser att hon troligen förstått att mamma som skruttar runt i myskläder är ledig idag. Jag drar till med en vit lögn att jag ska på möte på jobbet så hon kan inte vara hemma med mig idag i alla fall.
Inget annat hjälper än att på ett mjukt sätt lirka på henne kläderna och få ut henne till köket.
På bordet står proviva mango att dricka en ny youghurt (skyr med blåbärsssmak) och 2 pannkakor.
Jag gör iordning en stor kopp te till mig. Pontus har nästan ätit klart.
Tidsstöd (timetimer) dras igång. 20 minuter att äta frukost på. Alldeles för lite tid egentligen.
Molly är skeptisk mot youghurten. Vill inte smaka trots att jag hävdar att den är alldeles slät (utan bitar). Så hon börjar med pannkakorna. Det tar henne 15 minuter att få i sig de 2 pannkakorna. Man får uppmana henne "mums mums" och "tick tack" för att få henne att stoppa ny mat i munnen. Samtidigt har jag lagt fram ytterkläderna på golvet i hallen och förberett tandborstarna med tandkräm.
5 minuter kvar och jag vill i alla fall att hon ska smaka på yoghurten. Använder argumentet att dietisten sagt att den här yoghurten är väldigt bra (vilket är sant). Det funkar och hon går med på att smaka 10 tuggor. Den visar sig vara rätt okej, men för syrlig. Men hon äter de 10 tuggorna i alla fall och dricker nästan upp sin proviva.
Sen går det hyfsat fort. Hon vet att tiden är ute och det går snabbare för henne att komma i sina ytterkläder (med hjälp) än för Pontus som först måste slita sig från ett spel på Ipaden.
Lovar M att hämta henne tidigt direkt när de slutar 13.30. "Hämta med bilen" hävdas det bestämt och det går jag med på. Har inte tid med diskussion eller utbrott över något sånt. Pontus menar bestämt att han inte tänker åka bil hem utan gå själv istället.
Pussar och kramar och ut med dem genom dörren (kl 07.50).
Neurobloggarnas tema om rutiner:
https://www.facebook.com/pages/Neurobloggarna-F%C3%B6lj-v%C3%A5ra-temaveckor/111575532334914
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar